About margareta

Jag är kvinna även om mitt namn är admin. Jag kommer från en familj med tre flickor och har tre flickor själv. Hur ska man då förstå världen ur ett manligt perspektiv.Kan någon ge ett bra svar?

klättra på!

Nu ska vi inte bli rädda för att Keith tog i för hårt! Jag känner skuld att han inte tog ett lättare träd än en Palm. Dessutom menade jag att vi fyrtiotallister skulle klättra upp och sätta oss i ett träd som vi någorlunda behärskar, som en Ek eller en vuxen Björk, men aldrig en Palm. Hur kan Keith ha missuppfattat det hela på det sättet. I alla fall så är jag tacksam över att han verkar ha repat sig från äventyret. Och lyd nu mitt råd; klättra inte i så höga träd och njut av lövveket och himlen över huvudet och om du är i sydligare länder, kolla att det inte är tillhåll för ormar eller apor, sånt måste man känna till! Lycka till!
Margareta

Klättra i träd!

Att klättra i träd trodde jag var en bra idé förra veckan. Men så hände det här … det här med Keith Richard. Jag trodde väl inte att någon fyrtiotalist skulle klättra upp i en kokospalm! Det duger väl att klättra i ett träd med en massa grenar som inte sitter så högt upp. Keith måste ha missuppfattat det hela. Jag känner mig litet skyldig, kanske någon översatt bloggen till engelska.

Tretton var det.

 

       Tretton på middag.

  • Jag vill strös i en minneslund.
  • Har du sett ut den?
  • Ja den ligger nära där vi bor. Det är så vackert där med träd och buskar runt. Just nu blommar en del träd.
  • Jag har allt organiserat, skrivet upp alla sånger, och kista och pengar finns. Det ska vara en glädjestund. Alla ska vara glada. Jag är tacksam att jag fått leva så länge.
  • Du ska väl leva ett tag till hoppas jag…
  • Nja, man vet inte …
  • Jag vill absolut ha den långa processen. Låta naturen ha sin gång.
  • Hur menar du då?
  • Ja, maskarna får gärna äta av mig.
  • Fy va äckligt.
  • Nä, inte alls, det är naturligt. Förresten han som är far till mitt barn, vi är goda vänner, han bor i Spanien och har sin nya familj där. Vi är alla som en stor familj.
  • Ja va då?
  • Jo vi har ju barn tillsammans. Han säger att han kan dela på sin aska så att en del ligger i Spanien och halva hans aska kan ligga med mig, alltså i min grav, ha, ha. Jag tycker det är shyst mot hans spanska familj och mot mig och vår son eller hur?
  • Ja visst, väldigt omtänksamt.
  • Jag för min del har börjat röja, så det inte blir så jobbigt för mina barn. Ni vet hur det blir, en massa bråk. Nä, lika bra att göra sig av med en del.
  • Jag har börjat dela ut till barnen,men det tar all min tid att organisera, all tid, man har ju samlat på sig så mycket.
  • Tycker ni om soppan. Min var helt enkelt underbar, vita mjälla sparris direkt från Spanien med litet grädde och så knaprig bacon. Superb!
  • Va rolig restaurangmannen såg ut när han visade upp den stora sparrisen.
  • Ja han rodnade när han höll den rakt upp.Jag tror han visste vad han gjorde, men han blev nog generad i alla fall när vi gav upp ett stort garv.
  • Min havssoppa var god med alla olika sorter fisk i och … musslor. Jag bad att inte få skalet med, och det slapp jag tack och lov. Härlig soppa.
  • Nej, jag struntar i vad som händer när jag är borta. Jag har helt inte tid att tänka på det sättet. Hur ska man då hinna tjäna några pengar? Det blir ju inte mycket över för fyrtiotalisterna. det blir ättestupan eller hur? 
  • Förresten vad gullig din sonson var. Kramade oss alla.
  • Ja han är bara sån. En del är födda på det där sättet.
  • Det är roligt att de unga bryr sig om oss gamla tanter.
  • Vilket tjat det är om gamla tanter! Man är väl så gammal som man känner sig!
  • Ja vadå gamla tanter, jag har inte tid att bli gammal. Jag måste hålla mig ung för att överleva. Det kanske känns skönt att få vara gammal när man jobbat på samma ställe hela livet. Ni är väl trygga hoppas jag! Det är väl ett val man gör, för och nackdelar eller hur?
  • Ja kanske…
  • Tänk vad mycket du har upplevt.
  • Vet inte om jag upplevt mer än någon annan. Det beror på hur man ser på det. Tiden rinner iväg i alla fall. Kul att jag är yngst här. Jag är den enda fyrtiotvåan.
  • Tänk att vi gick ut Flickis för, vad kan det vara, över fyrtio år sedan.
  • Ja, tänk att nu sitter vi här, tretton av oss. Alla ser likadana ut som då … i alla fall känner man igen varandra.
  • Det vita vinet var verkligen gott, smakade mandel och aprikos.
  • Hur mår du då? Du ser så frisk ut, rosig om kinderna.
  • Det ska jag säga att det är bara utanpå. Jag är full av metastaser i hela kroppen.
  • Så hemskt, vad tråkigt, du har ju fått tillbaka ditt hår och ser så frisk ut.
  • Jag ska tala om att det är inte alls bra att se frisk ut när man är dålig. Folk fattar inte att man är … dålig.
  • Precis, jag tycker så också!
  • Tänk dig, häromdagen satt jag på trappan och vilade. Jag orkade inte kratta och fixa med blommorna. Min man jobbade och slet med ogräs och sånt.
  • Ja det var väl bra, att du vilade.
  • Inte alls, då kom en granne förbi och sade; “Här sitter du och latar dig och har det bra”. Vad skulle jag säga? Jag blev jättearg inom mig! Att folk inte kan förstå, att det inte alltid syns utanpå hur det är inuti!
  • Nä det är sant.
  • Ja, och så skulle vi gå på middag till min mans chef, och efter mycket om och men så sade han; “Vi vet inte hur vi ska handskas med din sjukdom om vi ska fråga eller … du ser så frisk ut.”
  • Ja vad svarade du då?
  • Jag sade som det var att jag är jättedålig och att det är konstigt att folk är så rädda att fråga.
  • Jag har haft det likadant. Jag har ont i magen och ingen frågar hur det känns. Verkar som alla är rädda för sjukdom.
  • Ja men det är ju samma sak som att ha dålig ekonomi eller ha nervbesvär, man ska bara inte prata om det. Jag tror folk är rädda för döden eller vad kan det vara? Man ska säga; hur mår du? Jo jag mår bra! Typiskt svenskt.
  • Men tror du inte att det är för om man svarar; jag mår dåligt, så måste det bli en lång diskussion om det. Att det är därför …
  • Jag för min del är utbränd. Jag ska säga att det har varit jobbigt att sitta här med er alla. Jag tål inte att vara bland så många. Men det känns bättre nu efter litet vin. Jag har bränt ut mig  totalt på jobbet. Nu kan jag äntligen ägna mig åt alla mina barnbarn. Det är underbart. Jag har haft hand om skolbarn med psykiska problem och till slut blev det för mycket. Men nu är jag pensionerad. Det är så skönt.
  • Jag för min del vill inte gå i pension, eller jag tar det litet långsamt. Jag har teatergrupper och svenska och historia och jag tycker om mitt arbete. Min rektor har accepterat att jag trappar ned litet i taget. Jag vill följa min sista kull med barn. Sedan har jag tänkt att jag ska ha tid att skriva mera. Jag har så mycket jag vill göra, men jag gruvar mig i alla fall. Ju mer man har att göra ju mer får man gjort, så man vet ju inte… när man får all tid i världen … Jag kommer att bo en hel del i Spanien och han som jag är särbo med kommer att vara här en del.
  • Jag ska segla med min man hela sommaren. Det är härligast när det bara är vi två.
  • Vart seglar ni då?
  • Ja, vi seglar till Finland och till Gotland och hälsar på en del folk.
  • Är det inte otäckt att segla till Finland, bara öppet vatten?
  • Inte alls, det är så mycket öar överallt, faktiskt mer öppet hav till Gotland. Det är bäst när det är bara vi.
  • Blir du inte uttråkad?
  • Nähä aldrig! Vi är så kära fortfarande
  • Roligt att höra att det fungerar för en del. Vi har ingenting att säga längre. Det är tyst som …i graven kan man säga. Men det är klart vi har ju varit ihop i fyrtio år. Men visst är det synd när det blir så. Barnen flyger iväg och sen vet man inte riktigt hur det är att bara vara två.
  • Måste fråga om dom som är så kära. (viskning) Har dom varit ihop länge?
  • Det är visst tjugo år, men det är hennes andra man.
  • Jaha … hm … jaså, jaha då förstår jag.
  • Vem ska ordna nästa träff. Vi går i bokstavsordning.
  • Det är visst du!
  • Hjälp! Jag är så dålig på sånt, vi kan väl hjälpas åt. Det är svårt för mig att bestämma långt i förväg … och jag har så röriga tider!
  • Vi hjälps åt vi tre, och då ska vi göra en dunderkväll, riktigt chocka alla, eller hur? Skratt!
  • Verkligen hålligång! Skratt!

 

dagens undring

Varför klättrar vi aldrig i träd? Det var ju så kul!

El.

 

Ska vi bojkotta Vattenfall? Eller vad kan vi göra så kostnaderna hålls nere! Vi vill ha konkurrens eller hur!

Låt dem inte bli de enda på marknaden! Skicka insändare till tidningar! Demonstrera! Jag tänker på alla som fryser lång upp i norr också! Mina räkningar har varit skyhöga så jag har stängt ned så gott som all el i min Ateljé under vinterhalvåret. Så behåll konkurrensen! 

Funderingar.

Åkte buss från Odenplan för en stund sedan.Tänkte på ett inlägg i Svenskan i dag. Där stod det nåt liknande som:  att om man uppmuntrar sina barn att bli något inom artistyrket, exempelvis konstnär, så bör man spara en del pengar, för de kommer att behöva ekonomisk hjälp i framtiden! Gissa om det föll i ‘rätt’ jord!Jag har tre flickor som alla varit uppmuntrade och som jag tycker är begåvade för artistyrket. Gissa om man får ångra sig! Och de måste klara livhanken själva! Hur ska det bli?

Varning ni unga föräldrar!

En olycksalig händelse i Kalifornien.

 

Pappa och Stilla Havet.

 

Pappa hade precis fällt upp solstolen och satt sig ned, då …

  • Hundrackarn pissa på min stol!
  • Vadå, vad säger du, kissade han, men inte på dig väl, jag höll mig för skratt.
  • Nej här på kanten, på stolsbenet, sade pappa och tittade upprört upp på mig.
  • Ja men de tog ju inte på dig eller hur? Jag började smörja in mina ben med sololja och såg hur delfinerna lekte i havet. Pappa hade sin gamla vanliga röda keps på sig och hade svettpärlor på sitt lurviga bröst.

En blöt fläck spred sig på den randiga filten.

  • Jösses Amanda, ropade pappa och reste sig hastigt upp. Fy fasen va äckligt, man kan inte tro att man är i Kalifornien. Bad Boy, sade pappa på bruten engelska och hytte med fingret mot hunden.
  • I´m really sorry, en blond kalufs dök upp bakom pappa. Mannen blinkade och visslade på en ljusgul Labrador som redan hunnit springa bakom ett omklädesrum och lyft på benet igen. Han joggade iväg längs stranden och hunden kom lufsande.
  • Det var Ryan O´Neal, skådespelaren. Vilken ära att hans hund kissade på din stol. Jag visste mycket väl att kända människor inte imponerade på pappa eller mamma, men jag retades och sade, han är ju en filmstjärna.

– Vem sa du, pappa hade satt sig ned och vänt ansiktet mot solen igen. Jag gillar jag inte att hundskrället kissade på filten, så är det bara, vems hund det än är. Pappa satte upp en hand och kisade mot mig och sade eftertänksamt, jag tyckte väl att jag kände igen honom, var det inte han som gjorde den där filmen, va var den nu hette… hon hade cancer och dog på slutet, det var en ledsam film.

– Oj va ledsam den var, dom var ju så kära. Gud vad folk grina och snörvla i salongen, det var nära att jag hade gått ut, sade mamma som satt en bit ifrån och hade kaffe med sig i en termos. Hon hade vit solklänning som lämnade armarna bara. Klänningen hade stora röda blommor och var köpt på Sears i Santa Monica. Hon tog fram plastkoppar. Socker och mjölk hade hon i glasburkar med lock. Så klart hade hon brett smörgåsar med ost och gurka på.

– “Love Story” hette den och han var kär i Ali Mc Grew med det långa mörka håret. Ja det var sorgligt så det förslår, mamma slog upp kaffet åt oss. Jag tog en sockerbit i munnen och smakade på kaffet.

  • Dricker du fortfarande på bit Maggie, sade mamma ovanför kaffekoppen.

Jag tyckte om att de kallade mig Maggie som de alltid gjort.

Pappa var sextio ungefär vid den här tiden. Han mådde bra i solen. Han brukade jämra sig över värk i kroppen. Alla blev trötta av att höra honom klaga, jag med. Jag förstod inte alls hur han hade det. Eller var det så att jag inte ville förstå för det gjorde så ont inne i mig. Fingrarna hade fått knutar vid lederna och han hade svårt att hålla i en kaffekopp. Han sade att värmen gjorde gott och han kunde sitta i solen hela dagarna.

Jag tyckte att det var så roligt att de hälsade på i Kalifornien, hos mig. Min mamma och pappa. Det är något särskilt med de sina.

Jag hade skjutsat två av mina barn till skolan, Hanna körde själv då hon fyllt sexton.

Mina föräldrar och jag hade tiden för oss själva.

  • Vilka stora vågor det är, det är skillnad mot hemma, pappa tittade mot de som surfade på vågorna. Det måste vara farligt där ute. Hugaligen, du låter väl inte Bengt gå ut där.
  • Jag kan nog inte bestämma över honom, sade jag och mindes när jag suttit på stranden och sett honom gå iväg med den längsta och mest avancerade brädan. Jag hade väntat i timmar och äntligen fått syn på honom. Han hade kommit stapplande med blodet rinnande över hela kroppen, men han hade skrattat och sagt att han hade tumlat omkull och slagit i en annan surfare. Han hade bara ytliga sår, men jag såg honom aldrig på surfingbräda igen.
  • Men han skulle väl inte våga sig på nåt sånt eller hur, pappa tog en stor tugga av smörgåsen och skrattade mot mig.
  • Joo då ,det gjorde han en gång och aldrig mera, sade jag och skrattade tillbaka.

Välkommen

Welcome to my new blogg.
Some of my writing will be in English but mostly I’ll write in Swedish.
I’d appreciate if you left a comment.
Let’s communicate!
My artwork is presented at my site at: www.margaretasjodin.com
Välkommen till min nya blogg.
Skriv gärna en kommentar.
Min konst finns på min hemsida: www.margaretasjodin.com