Archive for April, 2006

dagens undring

Saturday, April 29th, 2006

Varför klättrar vi aldrig i träd? Det var ju så kul!


El.

Friday, April 28th, 2006

 

Ska vi bojkotta Vattenfall? Eller vad kan vi göra så kostnaderna hålls nere! Vi vill ha konkurrens eller hur!

Låt dem inte bli de enda på marknaden! Skicka insändare till tidningar! Demonstrera! Jag tänker på alla som fryser lång upp i norr också! Mina räkningar har varit skyhöga så jag har stängt ned så gott som all el i min Ateljé under vinterhalvåret. Så behåll konkurrensen! 


Funderingar.

Wednesday, April 26th, 2006

Åkte buss från Odenplan för en stund sedan.Tänkte på ett inlägg i Svenskan i dag. Där stod det nåt liknande som:  att om man uppmuntrar sina barn att bli något inom artistyrket, exempelvis konstnär, så bör man spara en del pengar, för de kommer att behöva ekonomisk hjälp i framtiden! Gissa om det föll i ‘rätt’ jord!Jag har tre flickor som alla varit uppmuntrade och som jag tycker är begåvade för artistyrket. Gissa om man får ångra sig! Och de måste klara livhanken själva! Hur ska det bli?

Varning ni unga föräldrar!


En olycksalig händelse i Kalifornien.

Tuesday, April 25th, 2006

 

Pappa och Stilla Havet.

 

Pappa hade precis fällt upp solstolen och satt sig ned, då …

  • Hundrackarn pissa på min stol!
  • Vadå, vad säger du, kissade han, men inte på dig väl, jag höll mig för skratt.
  • Nej här på kanten, på stolsbenet, sade pappa och tittade upprört upp på mig.
  • Ja men de tog ju inte på dig eller hur? Jag började smörja in mina ben med sololja och såg hur delfinerna lekte i havet. Pappa hade sin gamla vanliga röda keps på sig och hade svettpärlor på sitt lurviga bröst.

En blöt fläck spred sig på den randiga filten.

  • Jösses Amanda, ropade pappa och reste sig hastigt upp. Fy fasen va äckligt, man kan inte tro att man är i Kalifornien. Bad Boy, sade pappa på bruten engelska och hytte med fingret mot hunden.
  • I´m really sorry, en blond kalufs dök upp bakom pappa. Mannen blinkade och visslade på en ljusgul Labrador som redan hunnit springa bakom ett omklädesrum och lyft på benet igen. Han joggade iväg längs stranden och hunden kom lufsande.
  • Det var Ryan O´Neal, skådespelaren. Vilken ära att hans hund kissade på din stol. Jag visste mycket väl att kända människor inte imponerade på pappa eller mamma, men jag retades och sade, han är ju en filmstjärna.

- Vem sa du, pappa hade satt sig ned och vänt ansiktet mot solen igen. Jag gillar jag inte att hundskrället kissade på filten, så är det bara, vems hund det än är. Pappa satte upp en hand och kisade mot mig och sade eftertänksamt, jag tyckte väl att jag kände igen honom, var det inte han som gjorde den där filmen, va var den nu hette… hon hade cancer och dog på slutet, det var en ledsam film.

- Oj va ledsam den var, dom var ju så kära. Gud vad folk grina och snörvla i salongen, det var nära att jag hade gått ut, sade mamma som satt en bit ifrån och hade kaffe med sig i en termos. Hon hade vit solklänning som lämnade armarna bara. Klänningen hade stora röda blommor och var köpt på Sears i Santa Monica. Hon tog fram plastkoppar. Socker och mjölk hade hon i glasburkar med lock. Så klart hade hon brett smörgåsar med ost och gurka på.

- “Love Story” hette den och han var kär i Ali Mc Grew med det långa mörka håret. Ja det var sorgligt så det förslår, mamma slog upp kaffet åt oss. Jag tog en sockerbit i munnen och smakade på kaffet.

  • Dricker du fortfarande på bit Maggie, sade mamma ovanför kaffekoppen.

Jag tyckte om att de kallade mig Maggie som de alltid gjort.

Pappa var sextio ungefär vid den här tiden. Han mådde bra i solen. Han brukade jämra sig över värk i kroppen. Alla blev trötta av att höra honom klaga, jag med. Jag förstod inte alls hur han hade det. Eller var det så att jag inte ville förstå för det gjorde så ont inne i mig. Fingrarna hade fått knutar vid lederna och han hade svårt att hålla i en kaffekopp. Han sade att värmen gjorde gott och han kunde sitta i solen hela dagarna.

Jag tyckte att det var så roligt att de hälsade på i Kalifornien, hos mig. Min mamma och pappa. Det är något särskilt med de sina.

Jag hade skjutsat två av mina barn till skolan, Hanna körde själv då hon fyllt sexton.

Mina föräldrar och jag hade tiden för oss själva.

  • Vilka stora vågor det är, det är skillnad mot hemma, pappa tittade mot de som surfade på vågorna. Det måste vara farligt där ute. Hugaligen, du låter väl inte Bengt gå ut där.
  • Jag kan nog inte bestämma över honom, sade jag och mindes när jag suttit på stranden och sett honom gå iväg med den längsta och mest avancerade brädan. Jag hade väntat i timmar och äntligen fått syn på honom. Han hade kommit stapplande med blodet rinnande över hela kroppen, men han hade skrattat och sagt att han hade tumlat omkull och slagit i en annan surfare. Han hade bara ytliga sår, men jag såg honom aldrig på surfingbräda igen.
  • Men han skulle väl inte våga sig på nåt sånt eller hur, pappa tog en stor tugga av smörgåsen och skrattade mot mig.
  • Joo då ,det gjorde han en gång och aldrig mera, sade jag och skrattade tillbaka.


Välkommen

Tuesday, April 11th, 2006
Welcome to my new blogg.
Some of my writing will be in English but mostly I’ll write in Swedish.
I’d appreciate if you left a comment.
Let’s communicate!
My artwork is presented at my site at: www.margaretasjodin.com
Välkommen till min nya blogg.
Skriv gärna en kommentar.
Min konst finns på min hemsida: www.margaretasjodin.com